Vaknade, som vanligt, på natten den 9 Juli i V.36+0 för att behöva kissa. Varje toabesök, som var cirka 3-4 stycken bestod av vad jag trodde var vanliga flytningar. Vid 6 tiden på morgonen avtod dock inte dessa flytningar och de blev även lite tunnare, en molvärk började även komma och vid cirka 7.00 väckte jag Mattias för att hämta en värktablett - trodde nämligen det var vanliga förvärkar och mot dessa brukar två panodil hjälpa. Tabletterna gav dock ingen verkan och Mattias tyckte vi skulle ringa förlossningen efter att jag berättat om flytningarna. Förlossningen tyckte vi skulle komma in för en kontroll då de misstänkte att de jag trodde var flytningar till en början var slemproppen och sedan att det var vattnet som gått på morgonen där vid kl 6. Mattias blev nervös och började packa med massa kläder, bilbarnstol osv - jag tyckte han var super töntig som stressade upp sig så för inte skulle vi få nå barn nu inte. Hade nämligen hört att man försöker stoppa förlossningar som startar innan vecka 37+0 och där var vi ju inte ännu. Mattias pappa kom och hämtade Conrad och vi åkte mot förlossningen, smärtan hade ökat lite och jag fick liksom andas lite igenom "stötarna" av smärta som kom - de gjorde dock inte så himla ont men tillräckligt för att man spände till sig i kroppen iallafall. 

 

8.45 blev vi inskrivna på förlossningen då det kostaterat att vattnet gått och värkarna blev nu även att göra lite ondare. Det kostaterades även att livmoderhalsen var central, mjuk och utplånad samt att jag var öppen 4 cm  

9.32 får jag in vetekudde för ryggen.

10.50 kommer värkarna tätare och de är även "kopplade" i såkallade mor-dotter möster, vilket innebär att innan en värk avtagit helt har det redan hunnit komma en ny. Smärtan är inte så jätte farlig men det blir jobbigt då jag inte får någon paus alls mellan värkarna.

11.25 provar jag lustgas vilket jag upplevde bara gjorde att rummet snurrade och att jag mådde dåligt, på grund av de sammankopplade värkarna fick jag 12.20 epidural. Smärtan avtar helt. 

15.53 är jag öppen 10 cm med en kant fram kvar ocn bebis huvud står ovan spinae. 

18.00 fortfarande en lite kant kvar fram och bebis står fortfarande ovan spinae.

19.30 fortfarande ingen skillnad och känner inte av några värkar eller tryck nedåt och får därför värkstimulerande dropp

21.05 mor-dotter värkarna återkommer och de sänker därför det värkstimulerande droppet något.

21.10 känner av ett tryck nedåt och undersökning visar att huvud är strax nedanför spinae, provar lustgas igen i starkare dos vilket fungerar väldigt bra. Mattias fick väldigt roligt åt mig då jag såg rosa elefanter och när mattias klappade mig på kinden trodde jag det var Conrad som gosade med mig :P Efter cirka 10 min vande jag mig dock med lustgasen och var som vanligt igen - kanske till Mattias besvikelse :) Fick stå upp en hel del för att försöka få bebis att tränga längre ner. 

01.10 jag provkryta i hopp om att bebis ska tränga lite längre ner, detta sker utan effekt och jag får sitta och gunga på en pilatesboll för att försöka hjälpa han nedåt (jätte skönt för trycket nedåt)

någon gång kring kl 2 får vi veta att vi ska prova med sugklocka då bebis inte vill tränga nedåt - personalen tror inte det ska fungera men vill prova ändå. 

04.32 börjar försök med sugklocka, först sätts en för stor klocka (den värsta smärtan jag någonsin upplevt). Sedan sätts en mindre och vid 04.44 säger barnmorskan "vid nästa krystning har ni erat barn" och POOOOFF så släpper sugklockan och bebis glider tillbaka. Barnmorskan får pressa upp bebis ytterligare för att han inte ska fastna 

04.49 skjutsas vi till operation

04.56 påbörjas akut kejsarsnitt och 05.02 har Lukas, i vecka 36+1, kommit till världen 3110 gram och 48 cm lång.